Social hållbarhet

En socialt hållbar bostadsmarknad motverkar segregationen.

Trösklarna till det egna, ägda boendet måste sänkas och stadsplaneringen vässas till rejält. Fler ägda bostäder kan vara en nyckel i att vända segregationen i våra utsatta områden, då den som äger sin bostad i högre grad tar ansvar för både bostaden och sin närmiljö.

Enkät- och attitydmätningar bekräftar att det ägda boendet är nära sammanlänkat med den upplevelse av personlig frihet och självständighet som vi alltid värnat om i Sverige. Under stora delar av vår historia har det varit ett politiskt projekt att värna om den enskilda människans egna täppa att ta hand om och göra till sitt hem. Från de fria bönderna, till soldattorpen och egnahemshusen.

I dag saknas en tydlig politik för att fler ska kunna äga sin bostad. Skulle vi ändra bostadspolitisk strategi till att i högre grad fokusera på att göra det möjligt för fler att äga sina bostäder finns det många vinster att hämta, både för individen och samhällets hållbarhet i stort.

Så tar vi socialt ansvar

Misslyckad stadsplanering spär på en ökande segregation. Sänker vi trösklarna till det ägda boendet så skapar vi också förutsättningar för social hållbarhet.

Vår tendens att ta bäst hand om det vi själva äger och förståelsen av negativa drivkrafter för ett bostadsområdes offentliga miljöer är två viktiga nycklar för social hållbarhet i landets utsatta områden. De mest utsatta områdena har som regel ett homogent bostadsutbud. Hyresrätten dominerar, och andra boende- och upplåtelseformer är sällsynta – faktum är att det i utsatta områden är drygt 45 procentenheter fler som bor i hyresrätt än i övriga Sverige. I särskilt utsatta områden bor enbart 1 procent i äganderätt. Det är resultatet av en misslyckad stadsplanering som leder till att människor som har råd att köpa en bostad ofta lämnar utsatta områden och att färre människor som har möjlighet att köpa en bostad väljer att flytta till utsatta områden. En ond spiral som gör att arbetslösa och ekonomiskt svaga hushåll koncentreras till vissa bostadsområden.

Det har under en längre tid diskuterats hur fastigheternas skick och utemiljön i dessa områden bidrar till otrygghet och göder kriminalitet. Det mest kända bidraget till teoribildningen på området är den så kallade trasiga-fönster teorin som i korthet innebär att byggnader som tillåts förfalla eller som inte repareras eller saneras snabbt efter skadegörelse leder till eskalerad skadegörelse och förlorad social kontroll, som i sin tur kan öka annan, grövre kriminalitet. Ingen ska behöva bo i områden där tryggheten är låg och brottsligheten hög, men fler än 550 000 människor bor i våra utsatta områden. Bostadspolitiken är en viktig byggsten för att säkerställa att alla områden blir trygga och säkra. Vi kan komma långt med en mer genomtänkt och blandad stadsplanering, med sänkta trösklar till det ägda boendet.

550 000 människor bor i våra utsatta områden.

“Bostadspolitiken är en viktig byggsten för att säkerställa att alla områden blir trygga och säkra.”

Reformförslag

Den egna bostaden kan vara nyckeln till ett mer socialt hållbart samhälle. Tyvärr stängs många ute från bostadsmarknaden, men det behöver inte vara så.

Låt bankerna använda individuella amorteringsplaner, anpassade efter livssituation. Det är i början av karriären som lönen är lägst och som det oftast är tuffast att köpa bostad. Bankerna är den institution som kan mest om bolånekunderna de borde därför ges möjlighet att vänta med amorteringskrav för unga bostadsköpare som har goda skäl att förvänta sig en god löneutveckling kommande år. Amorteringstrappor och individuella amorteringsplaner skulle sänka trösklarna in på bostadsmarknaden och ha en positiv effekt på den ekonomiska livscykeln.
Bygg de bostäder som efterfrågas. En hållbar bostadsmarknad förutsätter att nyproduktionen effektivt besvarar den efterfrågan som finns. Tyvärr byggs det idag ofta inte de bostäder som det är störst brist på och som efterfrågas mest, exempelvis stora bostäder eller lägenheter med egen innergård. Kommunerna måste i högre grad låta människors behov och bostadsdrömmar få gehör i mark- och detaljplanearbetet.
Inför kommunal flytthjälp för äldre och byt perspektiv till att försöka ge varje senior möjligheten att bo i den bostad som bäst fyller dennes behov. Bostadsbehoven ser olika ut i olika delar av livet. Tyvärr har äldrepolitiken haft ett ensidigt fokus på att anpassa den befintliga bostaden, och sällan hjälpt till att hitta en ny bostad när det behövs. Äldrepolitiken borde läggas om så att fler kan kan flytta till en bra bostad, även på ålderns höst.
Det behövs fler nya planer för villor och radhus. Småhus har den unika fördelen att en vanlig person kan bygga en egen bostad och med egna medel skapa en bostad som svarar mot behov och önskemål. Tyvärr så sitter kommuner på både mark- och planmonopol som i många fall gör det omöjligt, eller dyrt och krångligt, för den som vill bygga ett radhus eller en fristående villa. Kommunerna behöver sälja ut detaljplanelagd tomtmark så att fler kan förverkliga husdrömmen.
Politikerna måste ta ett helhetsansvar kring kreditrestriktionerna. Det är alltid politikerna som bär det yttersta ansvaret. Att, som idag, lägga ut stora delar av bostadspolitiken på en statlig myndighet gör det svårare för oss väljare att utkräva ansvar. Vi föreslår att regeringen ser över samtliga kreditrestriktioner och deras effekter för att hitta en bättre utformning som både värnar den ekonomiska stabiliteten och att trösklarna in på bostadsmarknaden ska vara låga.
Inför startlån för att hjälpa den som vill köpa sin första bostad. Alla ska ha möjligheter att ta trygga lån med rimligt konsumentskydd. Den utbredda användningen av blancolån och de höga trösklarna för att få ett tryggt bostadslån är problem som behöver åtgärdas både för att göra bolånemarknaden mer trygg och för att förbättra konsumentskyddet. Att införa startlån skulle vara den enskilt bästa reformen för att minska spridningen av blancolån på bostadsmarknaden.
Se över lagstiftningen för att underlätta för trygga hyrköp. De senaste åren har vi sett en bred flora av hyrköpsmodeller som hjälper unga att stegvis köpa en egen bostad. Tyvärr finns det inget samlat regelverk kring hur avtalen ska se ut eller tolkas, vilket kan skapa en otrygg situation för bostadskonsumenten som måste vara påläst om alla olika varianter av hyrköp som olika aktörer har. Vi föreslår därför att en utredning tillsätts för att säkerställa att lagstiftningen är anpassad för att möjliggöra för trygga hyrköp.
Privatekonomi, boendeekonomi och civilrätt behöver prioriteras upp i hem- och konsumentkunskapen. En trygg bostadsmarknad kräver att köpare och säljare förstår vad en bostadsrätt är och vilka undersökningskrav som finns på en köpare. Idag är kunskapskraven för dessa områden alldeles för lågt ställda i grundskolan. Genom att höja kunskapskraven kan vi också säkerställa att alla bostadskonsumenter kan handla ansvarsfullt, ekonomiskt hållbart och laglydigt på den svenska bostadsmarknaden.
Inför ett särskilt mål om att minst hälften av bostäderna i utsatta områden ska vara bostads- eller äganderätter. Internationellt är det vanligt att äga sin bostad, och många som invandrar till Sverige drömmer om att äga sin bostad här. Idag dominerar hyresrätten totalt i utsatta områden. Med en bättre blandning av upplåtelseformer skulle fler personer som vill äga sitt boende och vill bo kvar i sitt bostadsområde få möjlighet att göra det.
Gör det tillåtet att ombilda från hyresrätt till äganderätt. Äganderätt är den mest populära boendeformen. Att det bara är tillåtet att ombilda hyresrätter till bostadsrätter hindrar bildandet av många potentiella äganderätter. Därför borde det bli tillåtet att ombilda från bostads- eller hyresrätt till äganderätt.
Satsa på infrastruktur till och från utsatta områden och fyll upp tomma ytor som separerar stadsdelar från varandra. Städer förutsätter att det går att röra sig lätt mellan olika stadsdelar för att det ska gå att dra nytta av allt det som de har att erbjuda. De utsatta miljonprogramsområdena är ofta separerade från omgivande stadsdelar. Att överbrygga vägar, bygga nytt och riva hinder kan göra så att fler kan röra sig fritt mellan olika områden, och därmed också få mer utbyte av varandra.
Fler innovativa lösningar för att sänka trösklarna in på bostadsmarknaden borde tillåtas. Innovativa lösningar som tiny-houses, möjlighet att köpa oinredda bostäder och hyrköp är nödvändiga för att fler ska få chansen att ta klivet in på bostadsmarknaden. Idag är många av dessa lösningar förbjudna på olika sätt genom hårda krav från kommuner och lagstiftning. En innovationsreform med sikte på att möjliggöra för ett större mångfald bland bostadslösningarna borde därför genomföras.